Carolinas Tyskland

Det senaste inlägget skrev jag en vecka och en dag innan bröllopet. Nu har det nästan gått två veckor sedan vi gifte oss och livet börjar återgå till det normala. Normalt i den bemärkelsen att jag börjar komma ikapp min to do list i outlook och kan gå hem från jobbet i normal tid. Det var obeskrivligt skönt att komma hem förra måndagen men någonstans hade jag en känsla av att veckan skulle bli tuff. Och mycket riktigt, jag möttes av 156 stycken fina mail som nästan alla krävde min uppmärksamhet och jag klämde nog drygt 40 timmar på de 4 dagar jag jobbade förra veckan. Great...

Bröllopet var i alla fall helt makalöst fantastiskt. Allt klaffade (här hade jag egentligen skrivit klappade först, hej tyska!) perfekt och festen blev hur rolig som helst. Så rolig att vi bara har fått tillbaka halva vår deposition eftersom gästerna festade till 04.30! I kontraktet vi skrivit på stod att musiken skulle tystna senast kl 02, oops! Men det var det lätt värt =)

Själva bröllopsdagen började lugnt och fint med lite frukost hemma hos fina E där jag och T bodde under veckan. T bodde dock på hotell med sin bror sista natten. Otroligt nog vaknade jag utvilad efter att ha sovit 8 solida timmar. Sedan trampade jag iväg till frisören där jag mötte upp lillasyster och bästa M. Det var faktiskt rätt skönt att sitta där ett par timmar och inte kunna göra någonting, jag visste ju att mamma, T och bästa toastmastern K hade koll på de sista förberedelserna. Dagen innan hade varit lite småkaotisk med bland annat prästbyte och insjuknande gäster så vi hade helt enkelt lämnat det sista finputset för att inte vara alltför trötta. Istället åt jag hämtmat och drack champagne med (nästan) alla mina tjejor och det var såklart hur mysigt som helst att få tid tillsammans innan bröllopet när vi inte setts på så lång tid.

Efter fika, smink och lunch så var det sedan dags att snöra på klänningen och nu började jag bli riktigt nervös! Men allt gick så bra, klänningen och slöjan kom på, bilen kom i tid och innan jag visste ordet av så var vi ute vid Bjärka Säby och T kom in genom dörren. Jag tror att vi båda var riktigt nervösa innan kantorn började spela och vi gick ut genom dörrarna och upp längs röda mattan. Helt ärligt så minns jag inte mycket från vigseln, det gick så fort! Jag minns bara hur fint allting var, att T sa sina löften perfekt på svenska och att vackra E sjöng helt fantastiskt så jag inte kunde hålla tillbaka tårarna. Sen var det liksom bara det roliga kvar! Vigseln var faktiskt det jag, på förhand, var mest nervös över. Vem vill stå och fulgråta i kyrkan! Efter vigseln fick vi lite tid för oss själva och vi hade också valt att fotografera oss mellan vigseln och middagen. Vi hade tur, solen tittade fram och vi hade faktiskt rätt kul under tiden också. Bilen som vi hade hyrt valde tyvärr att dö där någonstans i slutet av fotograferingen så istället för att åka fin gammal Bentley ner till slottet fick vi ta till apostlahästarna, vilket faktiskt inte gjorde jättemycket. Lite snopet var det ju men vad ska man göra liksom. Bara att gilla läget egentligen, en sådan liten grej fick inte förstöra vår dag.

Någon gång i helgen ska jag skriva del 2 och då ska ni få bilder också. Jag är lite upptagen (med att spöa mannen i wordfeud, haha!) eftersom jag faktiskt ska sjunga på ett bröllop här i München i helgen. Don't ask, jag vet inte så mycket. Jag vet vad jag ska sjunga och med vem (grannen Elin), resten löser sig. Det är lika bra att jag inte vet mer, då blir jag nog bara nervös! Nu ska jag lyssna på "when you tell the world your mine" för ungefär hundrade gången ikväll och sen gå och lägga mig.